Hur är det med kreativiteten?

Bra tack! Endera är man en kreativ person eller inte. Ok en del kanske är litegrann och kanske att den går att öva upp. Jag är det. Inte bara med konsten utan i det mesta jag företar mig. Dagar då jag känner mig fast i hemmet med alla sysslor som ska göras, mitt barn vill ha uppmärksamhet och jag har egentligen en längtan ner till ateljén – då bakar jag. Ett moment för mycket, anser nog många, men för mig blir det något kreativt. Jag får göra något som blir något och det känns bättre att hänga en tvätt och bygga lego med en kaka i ugnen. Samma sak på skolan då jag ska bygga en kurs eller göra en power point. Jag kan inte göra en presentation med en given, trist mall. Nej, den måste bli snygg, innehålla massor med bilder och vara stimulerande. Jag lägger ner oerhört mycket jobb på saker som andra inte ser eller skulle prioritera, men som är helt avgörande och viktiga för mig.

Att vara kreativ är för mig är att vara känslig och att använda sig av känsligheten på rätt sätt. Att ha mycket idéer, vara på gränsen till jobbigt envis och öppen på samma gång, ha en enorm vilja, kunna se saker framför sig (bildligt) och ha förmågan att verkligen göra det man känner och tänker. Inte drömma, snacka och ”tänk om” utan att verkställa. Vara tyst och få saker gjorda. En kreativ person i min värld är ingen drömmare utan en driven person med en hög inre motivation. En ibland lite besvärlig person som faktiskt behöver utmaningar i att tänka annorlunda, göra något extra eller tänka ett varv till för att känna lust. Den enkla vägen ger ingen känslomässig utmaning och därmed ingen lust.

Har du några förebilder?

Egentligen har jag många förebilder. Ofta landar det av en anledning på personer som gör saker. De som lyckas hålla över tid. De som får hela ”görandet” inbakat i vardagen och dessutom får ihop det. Att uttryckssättet genomsyrar personens liv. Artister som Patti Smith där musiken, hennes böcker och stilen växer och åldras med stil. Konstnärer som Marie-Louise Ekman och Marianne Lindberg De Geer som hängett sig åt konsten och jobbat så länge och idag 70+ gör lysande utställningar. Kanske till och med kraftfullare nu än då. Formgivare. Modeskapare som Carin Rodebjer som omger sig med kvinnor, lyfter kvinnor och samtidigt lever sin dröm i sina egna kläder. Kreativa människor. Nära vänner som är målmedvetna, drivna och styrs av lusten till att få göra det de tror på – och gör det. De som skapar sina egna jobb, sin tillvaro.

Jag tänker ofta på Suzanne, en vän och före detta lärarkollega som tänkte och gjorde annorlunda, gick mot strömmen och jobbade deltid. Hon tog ledigt mitt i terminen fast man inte gör det som lärare (!). Hon prioriterade livet, familjen, att få titta på konst och vackra platser - före jobbet. Hon gjorde saker nu och väntade inte till sen. Vem hade tid och energi till eleverna och var gladast på jobbet tro? Hon.

Eller min ateljékompis Ulla som i hela sitt liv ägnat sig år konsten, en strävan, ett kall som är starkare än pengar och trygghet. Att konsten inte har en ålder eller pension – den är tidlös. Coola personer som bara gör och vågar tro på sin sak.

Vad är det bästa du har gjort?

Tveklöst att bli förälder. Jag är så tacksam för att jag får uppleva det. Det är också skönt att fokusera på någon annan än sig själv. Jag har lärt mig otroligt mycket av att bli mamma och jag blev ännu bättre på att strukturera och planera sen John kom in i mitt liv. Det blev också väldigt tydligt vad jag är villig att lägga tid på – det visade sig att just konsten var värd att prioritera. I samband med föräldraskapet skaffade jag ateljé och det var det näst bästa jag gjort. Det var också vid den tidpunkten jag vågade ta ställning till att det är det här jag vill hålla på med. Fantastiskt att ha en egen plats att gå till och få göra precis det jag vill.

Inspiration

Eftersom jag håller på med det jag gör så ser jag mitt liv i bilder. Min syn på tillvaron blir mina bilder, mitt skapande. Ibland behöver jag inte aktivt söka upp inspiration utan nöjer mig gott med att läsa en bok, bläddra i tidningar, lyssna på musik, ta bilder när jag är ute och går eller titta på tv-serier. Det är när jag känner mig tom och trött som jag aktivt söker inspiration. Ibland räcker det med att städa i ateljén. Rensa och kasta saker ger mig energi och nya tankar. Räcker inte det - då bokar jag en resa. Eftersom pandemin och tankar på miljön begränsat resandet har jag börjat omvärdera min närmiljö. Det finns betydligt mycket mer runt omkring mig om jag bara väljer att se.

Det finns dock två avgörande tillfällen där jag blev enormt inspirerad. Första gången jag besökte Guggenheimmuséet,i New York 1997, och klev rakt in i Robert Rauschenbergs samlade livsverk på tre våningar. Han hade gjort allt och det var så fruktansvärt bra. Först var jag helt lycklig och sen blev jag ledsen. Fick känslan av att det inte var någon idé att göra något för allt bra var ”upptaget”. Andra gången var på Louisiana, utanför Köpenhamn 2006, där jag fullständigt fastnade i deras basutställning med modern konst. Glad och sen helt lam. Det var tillfällen som gav mig insikt att man måste göra något eget. Ha ett eget uttryck. Fram till ett par år sedan gick jag mycket på andras utställningar för att få just input och bli inspirerad men lika mycket för att kolla så att jag håller en egen linje. Mitt intresse har aldrig varit att försöka återskapa samma sak som någon annan.

Det är självklart svårt att inte ta intryck av andra men jag tänker att det är lite som att laga mat. Vissa personer använder sig exempelvis av recept när de lagar mat och de blir lyckliga när det lyckas gör exakt som det står – sån är inte jag. Jag gillar kokböcker, men främst som inspiration där jag sedan måste få göra på mitt eget sätt och där jag lägger till eller drar ifrån någonting och skapar mitt eget recept, och det är exakt samma med konsten. Det är härligt att bli inspirerad av andra men mitt resultat måste bli personligt och eget.